Jag trivs bäst bland mig själv när
jag får tänka och va ensam, försök
inte för stå mig det är bäst om jag
är ensam

sorgen har drabbat mig på ett
konstigt sätt, jag försöker att
förklara men det är inte så lätt

jag vill inte prata mer, jag har blivit
isolerad,
det finns så mycket som
vill ut, jag har blivit
komplicerad

jag tror inte på mig själv, vet ej
varför jag är kvar, det är bara folk
som trycker ner och ställer massa
krav

men vad fan ska man göra när
man inte passar in, jag sitter i
mitt rum, skriver rim efter rim

kan inte sluta tänka på allt det
som har varit bra, asså jag orkar
inte mer, inte en till jävla dag

men vad fan ska man göra, tiden
läcker inte mina sår, jag vill bara
ramla ner och dö och bäras på en
bår

försvinna här ifrån, ifrån
alla och allt, för här nere
på jorden är mitt liv så
kallt

jag försöker varje dag att finna
lycka och glädje, men det är sant
som du har sagt jag förstör fan
hela världen

för jag vet hur tårar smakar, jag
vet hur läppar ler och jag vet hur
kroppen skakar när man inte orkar
mer

jag försöker dölja smärta med
leende och skratt men allt bara
spelas upp, minnen kommer ifatt

det känns som om jag står ute i
regn med blöta kläder för åska och
blixtrar det är mitt hjärtas väder

jag kan inte få nån luft, kan inte
andas längre, jag springer in i
rummet och slänger mig på sängen

förlåt för allt jag gjort, det var inte
menat att såra, ja för allting som
du är, du är en fin vacker gåva

vet inte vad jag ska göra, vad
jag ska ta mig till, försöker säga
mitt förlåt men tiden står still

kan inte nån förstå, jag försöker
så mycket, det blir alltför alltför
mycket, jag klarar inte trycket

men nu är det för sent för mig att
göra nåt åt livet, det är precis
som mitt liv nånstans är nerskrivet

mitt hjärta det kommer aldrig
brinna ut så jag säger förlåt
för att det inte kan ta slut